steppot

Ett glas mjölk

Det var namnet på min muntliga redovisning som jag klarade idag. Bifogar hela presentationen nedan:

Hejsan.

Mitt namn är Stefan Persson och jag ska berätta om en händelse i mitt liv som följer efter mig vart jag än går.

Det var i ett sånt här glas, med just den här sortens mjölk som mina tänder låg i samtidigt som jag stod på lärarrummets toalett och fyllde dess handfat med blod.

Det var en vacker dag i maj, året var 1998 och jag gick i 3e klass. Jag snörade på mig mina joggingskor för att värma upp inför den kommande gymnastiklektionen. Läraren förklarade att vi skulle svinga oss i lianer, precis som Tarzan.

I samma lokal förberedde sig årskurs 6 för en kommande kabaré, dom hade spänt upp en vajer tvärs över lokalen som skulle bära upp draperiet.

Vi svingade oss i lianerna i godan ro, fram och tillbaka, upp på en plint och skjuts iväg. När man väl fått upp tekniken, satsade man mer och mer. Väl uppe på en plint skickade jag iväg min 9åriga kropp, med snudd på precision, sätter jag vajern i munnen och drar ut båda mina framtänder.

Allting svartnar, sekunder senare ligger jag på golvet, ser blod rinna igenom mina fingrar för att sedan bilda en stor blodpöl på golvet. Utan att riktigt förstå vad som har hänt förs jag till lärarrummets toalett.

När jag kollar mig i spegeln möts jag av en darrande, vettskrämd, blodig, skakandes 9-åring. Båda framtänderna borta och en läskig känsla av smärta sprider sig i kroppen.

Några minuter senare kommer en mattant springandes med ett glas mjölk, ”här i ligger dina tänder, jag läste att dom behåller sin styrka om dom får ligga i mjölk.”

In i en okänd bil skickas jag akut iväg till tandläkarmottagningen, iklädd blodiga gympakläder och hållandes i ett glas, ett glas innehållande tänder och mjölk.

Vettskrämd lägger jag mig i en tandläkarstol. Innan jag försvinner in i min egna värld hör jag orden; bedövning, lustgas, bedövning, lustgas.

Väl inne i min egna värld känns det som jag springer helt naken på en stor grön äng.

När bedövningen väl släppt, har jag återfått mina tänder, fastsatta med en räls.

Än idag sitter mina framtänder kvar och efter ett antal undersökningar och tandblekingar så börjar dom återfå sitt naturliga utseende, snart så har jag återfått mitt hollywood-leende, så tacka mjölken för mina tänder.

Cheers.