steppot

Tankar om livet i Kalmar så här långt (2 veckor).

Att bli lämnad i en främmande stad flera timmar från sin hemstad kändes väldigt underligt, kände mig fri och helt ensam, ensamhet som blev till tomhet. Nu är det på allvar!
Jag trodde Kalmar skulle kännas som en stor stad, men känns fortfarande som jag bor kvar i Tidaholm, en liten håla på landet.
När man väl hade upprop inför första dagen släppte den ångesten jag byggt upp sedan innan, klasskamrater som var riktigt trevliga och spännande saker skulle hända oss "nollor".
Klassen är riktigt bra, förutom dom tillfällena där dom spyr på ens skor och vill ha ihjäl en. Bortser man från de så verkar det som en hyvens klass som man lätt kommer att trivas i.
Sedan till utbildningen. Jag vill så gärna tro att det här är en bra utbildning, men är rädd att jag lurar mig själv. Jag vill göra praktiska och roliga saker, inte läsa böcker om mediansamhälle och om hur brus stör kommunikation. Ge mig en uppgift som jag får sätta min in i på riktigt. Läsa? Nej tack.
Ska iallafall ge Kalmar och utbildningen en chans, innan jag kollar över andra möjliga alternativ.

Peace and Love. Steppot.se