Tillbaka mot Kalmar, eller Kalmaaa som som själva säger efter en helg i Tidaholm. Gårdagen blev en lyckad tillställning, chockad över att inte fler än 98% av mina gamla fotbollskamrater gav mig risig kritik för mitt så kallade skägg.
Det var drygt 4 veckor sen vi starte tävlingen, saknar inte min bleka kala hy, trivs med mitt mustiga, röda, skepparskägg. Har det mest för att se hur allmänhenten reagerar på mitt skägg. Visa ser mig som 35, andra som Chewbacca med rakat ansikte, vissa som Gorabtjov och dom andra som en gammal skeppare.
Men vad fan, man lever in gång, förstår inte hur folk orkar klaga på småsaker, fast det är väll typiskt med folket från Tidaholm, klär man sig inte som dom, då är man fel. Så enkelt är de. Så komma bort från skitsnackarstaden Tidaholm känns bra.
Jag saknar absolut inte Tidaholm, inte ens för en sekund, visst saknar jag mor, far, syster, vänner och Cecilia. Men inte staden, folket, epa-traktorerna eller de coola attityder folk får när dom blir fulla. Nej, Tidaholm saknar jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar