I aggressiv motvind hugger jag mig fram i bitande kyla, blir bemött av en hemst doft, doften av dött djur, av slakt, slaktrester, från slakteriet ett par kvarter bort. tror jag.
Varje dag bemöter jag den, som en objuden gäst förstör den min vardag, min matlust, mitt liv. Försvinn.
Sitter på mitt rum, arg och aggressiv, inte på världen, inte på slakt, utan på min hals. Den värker och har sig. Härligt att komma till slaktluktande Kalmar och vara, bli sjuk. Ingen höjdare vill jag lova.
XoXo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar